Nu har vi flyttat

06.35 vred jag om nyckeln för sista gången till min lägenhet. Eller ja, inte sista gången i hela livet, men sista gången för den här gången.
Det kändes sådär. Var fortfarande lite irriterad efter gårdagen, men det gick över så fort jag bara kom ut utanför dörren.
Nu känns det bara helt underbart.
Efter jobbet tar vi våra väskor på tåget till tuna. Jag är så trött på släpande nu. Nästa gång jag flyttar så vägrar jag om jag inte har bil.

Så bye bye Stockholm och hey hey Tuna

Inte hemlös, men sänglös

Här har vi vårt mysiga lilla krypin just nu. Sängen står bäddad och klar hos mamma och pappa, så de två sista nätterna sover vi på golvet.
Idag gick flyttlasset med alla våra saker. Lämnade möbler och en "start"uppsättning med glas, tallrikar, bestick och sånt. Perfekt så vi har nåt att använda nu när vi ska bo här sista dagarna. På tisdag tar vi tåget efter jobbet, då flyttar vi på riktigt. På onsdag morgon 07.00 ska vi inställa oss på våra nya jobb. Tjohoo vad härligt det känns.

Allt känns faktiskt väldigt härligt. När vi satt i lastbilen idag så kunde jag inte sluta le när jag tänkte på att det är VI som flyttar. Jag och Damir ska starta vårat tillsammans. Ingen flyttar in hos nån utan vi är där på samma vilkor. Känns rätt ut sagt jävligt bra!

Nu ska jag krypa ner på min madrass och mysa lite med mitt hjärta.
Hoppas ni haft en underbar helg där ute.

Always in my heart

Rensade på vinden idag och hittade en papperspåse med lite foton och ett brev.
Det här smärtar nåt så otroligt att läsa, även nu när jag skriver så kan jag inte hindra tårarna.

Den här lappen låg på bordet den dagen Jonas hade hämtat sina sista grejer här hemma. Jag kunde se precis var han hade suttit och skrivit den.
Jag började gråta där uppe på vinden. Gick inte att hejda tårarna. Vet egentligen inte varför och jag vet inte varför jag gråter nu. Är det för att jag vet att det aldrig blir vi igen? Är det bara av glädje för att vi hade det så bra? Är det för att jag är osäker på om jag nånsin kommer träffa honom igen?

Känner mig orättvis mot Damir. Men det har verkligen ingenting med honom att göra. Jag älskar honom och vill leva mitt liv med honom.
Men Jonas är en så stor del av mitt liv och nu känns det som jag säger hejdå. Jag har försökt att få till en träff med honom. Skulle så gärna vilja krama om honom och säga hejdå. Och säga hur himla bra han är. Men han verkar inte vilja träffa mig, eller han verkar iaf inte prioritera det.

Nej usch, det här är ju sjukt. Kan inte sluta gråta.
Han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Alltid

Bebisstatus vecka 19

Som ni redan vet så har ju lillfisen nu visat sig vara en lillfisa. Jag är otroligt glad, det var en så himla grym känsla på ultraljudet. Jag såg min bebis och den här gången såg det verkligen ut som en bebis.

Nu är vi snart klara i vecka 19, nästa vecka har halva tiden gått. Det mina vänner, är fan sjukt.
I vecka 19 är bebisen lite över 2 dec lång. Lillfisan kan höra oss rätt bra nu. Hon kan höra min hjärtslag och när min mage kurrar. Även min röst börjar hon känna igen, så är nog bäst jag slutar sjunga nu. Annars lär hon aldrig vilja komma ut.

När man läser på olika forum så står det att jag lätt kan bli andfådd. Haha, känns jävligt skönt att läsa det faktiskt. För jag har ju fan undrat vad det är med min kondis egentligen. Den är som bortblåst. Våran vanliga morgonrunda tar kål på mig, jag är helt färdig efteråt.
Hjärtat får jobba mer för att få runt allt blod som finns i kroppen nu.

Det står även att jag ska försöka gå ner lite i varv en stund mitt på dagen. Vila kroppen och bara försöka slappna av. Det vore ju toppen om jag kunde göra. Men helt ärligt är jag för uppe i varv när jag jobbar för att kunna göra det. Och på helgerna vilar jag ju i stort sett hela dagarna ändå så.

Allt känns så himla spännande. Sen vi var på ultraljudet känns det verkligen ännu bättre. Jag dagdrömmer om lillfisan och Damir. Hur de myser tillsammans.

Tror nog det kommer komma ut en riktig krulltott i oktober!

Min lilla tjej

Hon mår jättebra av det man kunde se. Kroppsdelarna såg normala ut och det viktigaste av allt..... Hjärtat slog!
Jag är i ett sånt härligt lyckorus, känns som inget kan stoppa mig nu.
Jag låg där och tittade på skärmen och bara log. Jag kände mig så himla stolt när jag såg lillfisen. Hon vägrade samarbeta med barnmorskan som försökte mäta henne. Hon vände sig hela tiden åt fel håll och när vi kollade in ansiktet så satte hon för båda armarna så vi inte såg.
Vi fick till och med avbryta så jag kunde röra lite på mig så hon kanske vände på sig så dem kunde mäta allt som skulle mätas.

Men vi fick med oss två bilder på vår lilla fis. Hon ligger som en lite ostkrok där inne. Titta vilken söt näsa!

Nervös

Gaaaah, vad den här dagen går långsamt. Kan inte klockan bara bli 17 så jag får veta. NU nu nu tack!
Idag är det ultraljud och jag är så sjuuuuukt nervös. Har den där hemska känslan av att det har stannat av igen. Att lillfisens hjärta har slutet slå. Den finns där inne men lever inte.
Det är HEMSKT!
Nu vill jag veta, jag vill få ett bra besked och vara glad. Hatar det här, hatar oron. Hatar känslan av att det är dött.

Har till och med gjort planer för om det skulle bli ett negativt besked. Bara för att skydda mig på nåt sätt. Ha ett litet halmstrå att gripa efter om det blir som jag befarar.

Jag vill inte...
Jag vill att hon ska säga att det ser helt normalt ut. "Titta här hur livligt den sparkar och lever om där inne."

Snälla goda underbara öde, låt det går bra idag.
Snälla

Söndag bloody söndag

En vecka kvar tills flyttbilen går. Känns både bra och jobbigt. Har ändå bott här i 8 år nu. Den här lägenheten har varit med om mycket och jag med den.
Grymma fester, härliga träffar, kärlek, bråk.... Jag trivs och skulle inte ha några problem med att bo kvar om jag vi inte skulle bli tre.

Men i och med flytten så känns det som vi kommer få en nystart Damir och jag. Känns kul att skaffa någonting tillsammans, nåt som är hans och mitt.
Han kom ju ner med i stort sett bara sina kläder när han flyttade in. Så när vi skaffar ny lägenhet så kommer vi köpa allting nytt. Allting blir vårat och det känns sjukt bra.

Egentligen borde jag gå upp på vinden och börja med packningen, men orkar inte mer idag. Vet inte varför men har varit på riktigt skumt humör idag. Pendlat mellan glad och ledsen helt utan anledning. Får lite småpanik när jag tänker på att det bara är en vecka kvar. Det ska hinnas packas klart, vinden ska rensas och tömmas, köket plockas ur och klädkammaren ska packas ner i påsar. Sen har vi linneskåpet och badrummet också.
Och när nu detta är nerpackat så ska det ju städas också. Flyttstädas till och med, så det ska skrubbas lite mer än vanligt.

Veckan ser ut som följer:
måndag - Ultraljud efter jobbet
tisdag - "pyssla om varandra"-tid och restaurang med Damir
onsdag - inga planer
torsdag - bio med girlsen, vi ska se Baksmällan 2
fredag - Afterwork och hejdå fest på jobbet för Damir
lördag - inga planer
söndag - FLYTT

Usch när jag staplade upp det så här så känner jag att jag måste göra nånting mer idag iaf. Tror jag ger mig på linneskåpet.

See you later!

Mardröm

I natt drömde jag bad bad dreams.
Jag satt på toa och pappret var rött när jag torkade mig. Jag tog nytt papper och det var rött, tog nytt igen och det blev också rött. Så fortsatte jag tills toarullen var slut och jag var helt inlindad i knallrött toapapper. Då började det forsa blod ur mig, jag försökte stoppa det med handen men det bara sprutade ändå.
Hela tiden upprepade jag nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej!!!!!

Det sätter sina spår dessa skitdrömmar. Nu känns det som nåt är fel igen. Varför växer inte magen för? Varför känner jag ingenting? Har jag bara inbillat mig när jag tror jag kännt en spark?
Så går tankarna i skallen nu. Det är så sjukt jobbigt. Vill gråta, men ändå inte.

5 dagar kvar tills vi får se lillfisen på ultraljudet. Varför kan det inte vara imorn för??

Bebisstatus vecka 18

Tack Emma och Zelly för fina kommentarer, ibland är det bara lite kärlek som behövs. Idag känns det mycket bättre än igår.
Kändes som magen växte massor under natten. Känner mig så himla sjuk, för jag vet att det inte kan ha växt nåt speciellt mycket mer under en natt. Men det känns så sjukt mycket mer idag än igår.
Strange!
Nu är vi inne i vecka 18. Veckorna bara rullar på nu, vette tusan om jag hänger med. På måndag är det dags för ultraljud igen. Tjohoo!

Exakt dem här orden står på ett gravidforum "möjligt att sexlusten ökar". Haha, den känns ju sådär måste jag säga. Inte riktigt vad vi behöver just nu.

Nu är lillfisen nästan 15 cm mellan huvud och bumpa. Sparkar och slår tydligen väldigt mycket, men jag tycker inte jag känner nåt av det. Man kan läsa att det inte är vanligt magkurr jag känner nu utan att det är lillfisens rörelser. Men vad vet jag. Väldigt svårt att veta vad man känner när man inte vet hur det ska kännas.
Lillfisen har fått egna fingeravtryck också. Och är det en kille så har tydligen prostatan redan bildats.

Finns fortfarande lite oro att inte allt är som det ska. Längtar så sjukt mycket till måndag så jag iaf kan få se hjärtslagen.

Äntligen....

..... känner jag lite lugn i kroppen.
Solen skiner och jag känner mig allmänt tillfreds med det mesta.
Det har dykt upp lite lägenheter som är intressanta att kanske flytta in i. Magen putar lite mer och jag känner en kick lite titt som tätt.
Har haft en bra vecka på jobbet, fick lite beröm och man är ju som en svältfödd när det gäller sånt. Roffar åt mig allt smicker och bara njuter lite extra.

Ghandi som ska bli min hyresgäst har varit här med fru och barn och kikat lite igen. Han fick en uppsättning nycklar redan nu, så det känns också skönt att det är klart. Eller helt klart är det ju inte eftersom jag inte får nån återkoppling från bostadsrättföreningen. Men de lovade idag, så imorn senast skickar jag ett påskrivet kontrakt till Ghandi. Han heter nåt helt annat, men jag kallar honom Ghandi, han hade ett namn som är sjukt svårt att uttala.

Har kommit igång med packning och utrensning av alla prylar här hemma. Fyra lådor är fyllda till bredden och jag är inne på min sjätte skräppåse. Jag är väldigt hård mot mig själv och slänger väldigt mycket.
Nästa låda blir alla filmer och de sista prydnadssakerna, sen är det bara köket kvar som ska tömmas. Eller ja, vinden är ju kvar också.
Kläder och linneskåpet får bli ikea- och svarta sopsäckar.

Känns inte som det är så himla jobbigt ändå att flytta. Men vi får väl se.

Bebisstatus vecka 17

Nu tycker jag inte magen växt nånting sen förra veckan. Kanske lite åt sidan, men det är ju liksom mindre roligt. Men men, är man en soptunna så är man. Idag fick jag i mig en pizza. Den har jag längtat efter, så jag njöt. Jag och grannen gick ner och käkade på lokalkrogen. Fick lite dejavukänslor från singeltiden. Haha, han och jag var som Humle och Dumle.
Men nu är det andra bullar... Juggebullar på jäsning.

Vecka 17 är snart slut. Det känns faktiskt helt galet. Jag har varit gravid i 17 veckor!!! Snart 4 hela månader. DET mina vänner, är galet!

Lillfisen är nu ca 18 cm mellan huvud och fötter. Den har antingen fått en liten pillevick eller en lite snippa. Haha, säger man så? Yes, pillevick eller snippa får det bli.
Kroppen är tunn. Armar och ben är spinkiga och det mesta av skelettet består fortfarande av brosk som är mjukt och böjligt.
Tydligen kan den redan uppleva vad som händer på utsidan av magen. Rycker till vid plötsligt höga ljud men lugnar sig oftast vid ett rytmiskt gungande.

Jag tror jag kände en spark idag. Det är ju svårt att veta, men det liksom pirrade till på vänster sida av magen. Kanske bara var en tyst knorr, eller så var det första kicken.

Jag är glad... Jag känner mig otroligt glad och lycklig.

Ont i magen :(

Idag har jag ont i magen på riktigt. Nåt är fel! Det börjar i morse och avtar inte. Det gör ont nertill på högersida. Lite som mensvärk. På väg till jobbet mådde jag rätt illa också, men det har iaf avtagit lite.
Tårarna bränner i ögonen. Fan!! Vad ska jag göra nu då? Vill inte säga till nån, det blir som mer verklighet om jag berättar det för någon. 
Kan det inte bara gå över? Sluta göra ont och bara kännas normalt igen.
Vill gå på toa hela tiden för att se om det kommer blod. Samtidigt vill jag inte gå på toa för risken finns ju att det kommit blod.

Är jag för stressad? Är det dåligt för lillfisen när jag mår så här? Stressad över jobbsitsen, över bostadssitsen, flytten... Bråkar med ljubavi och gråter typ dagligen för att jag är så jävla känslig och labil i mitt humör.

Har jag ont i magen för jag är orolig? Skapar jag denna värk själv? Men det gör ju faktiskt ont. Jag känner precis hur smärtan går. Från högersidan och ner under magen till nedanför naveln ovanför blygdbenet ungefär.

No no no no no no fun!

Bebisstatus vecka 16

Nu är lillfisen runt 14-15 cm lång och väger ungefär 100 gram. En riktig tungviktare där inne. Huvudet är ungefär 30mm.
30 mm!!!!!!! Haha, måtta det mellan tummen och pekfingret, det är sjukt litet.
Den börjar få naglar och muskler. I takt med att lillfis växer så växer magen och den kan nu röra sig rätt fritt.
Den kan hicka och svälja fostervatten, sen kissar den tydligen upp till 3 gånger i timmen. Inte så trevligt att först kissa och sen dricka av samma vatten. Men jag får väl välja att bortse från den lilla saken. Den har ju trots allt inte så mycket att välja på där inne.
Tydligen så kan den rynka pannan redan. Med sin fars anlag så lär det rynkas ordentligt där inne.

Jag mår iaf fortfarande prima.
Klantarsel som jag är så ramlade jag med cykeln igår. Var lite chockad efteråt, inte för själva vurpan, utan mer för att jag kunde ju ha slagit i magen. Men det gjorde jag som tur var inte, så en öm rumpa är enda skadan skedd.

Om några veckor är det dags för ultraljud. Tänk vad spännande. Har inte bestämt än om vi ska kolla könet. Eftersom vi är världsmästare på beslutsångest så lär vi ju inte kunna bestämma oss förs vi är där.
Jag har faktiskt inget önskemål på tjej eller kille.

Nu matlagning!